Året är 1087 (ungefär) och en karl vandrar upp från de små gårdarna vid Alsensjön för att leta efter en boplats. I en sluttning finner han en granskog med många högväxta örter. Där är bördigt och bra att odla upp till åkrar. Han börjar fälla träd som han ska bygga sina hus av. Många träd blir kvar och tidigt nästa vår bränner han stammar och kvistar. 

Han gör en svedja där han ska så korn. Några år senare har han odlat upp svedjan och gården har fått namnet Svedäng

Svedäng brukas av många generationer bönder och varje bonde bryter upp nya åkrar. Omkring år 1350 händer något som gör att Svedäng överges. Klimatet blir kallare och det blir svårare att få bra skördar. Kanske är jorden helt enkelt utsugen och så mager att den gav alltför dåliga skördar.

Så blev Svedäng en ödegård, ett ödesböle. Och ingen kom tillbaka för att bruka jorden. Endast prästgårdens kor fann sitt bete där. Så småningom växte skogen upp på de gamla åkrarna.

År 1977 fälldes skogen och arkeologer började kartlägga var åkrarna låg, var husen fanns och hur det kunnde sett ut. Sten Gauffin, Länsmuseét ledde utgrävningarna. Arkeologerna fann mängder av sten uppslängd i så kallade odlingsrösen, odlingsterasser och de fann grunderna till flera hus.
Nu finns informationstavlor som gör det lätt att se hur bondgården Svedäng såg ut på medeltiden.